Historik

Stockholms Skeppsförening har sedan 1964 varit en förening för privatpersoner med större fritidsfartyg, varav de flesta är före detta yrkesfartyg.

 

Från att ha bestått av några enstaka fartygsägare på tidigt 60-tal, utgörs föreningen idag av drygt 100 fartygsägare samt ett 70-tal stödmedlemmar. Våra medlemmar har sina fartyg förtöjda vid i huvudsak fyra kajavsnitt i staden.

I Riddarfjärdens vatten finns våra fartyg vid Norr Mälarstrand från Kungsholms torg fram till Stadshuset, samt vid Söder Mälarstrand från dess västra ände och ca 200 meter österut. I saltsjön hittar du våra fartyg i första hand på Skeppsholmen utmed Östra och Norra Brobänken.

 Även många andra fartyg, som ligger vid andra kajer i Stockholm är medlemmar i SSF.

Flera av föreningens fartyg är byggda på 1800-talet, varav det äldsta 1865. En majoritet är byggda under 1900-talets första hälft och alla har de gått i pension som yrkesfartyg sedan länge. Nu hålls de flytande och i trim av en mängd entusiaster som med sin kärlek till båtlivet fortsätter förvalta detta enorma kulturarv.

Vart och ett av fartygen har ju sin historia, vilken man kan ta del av på de skyltar som finns uppsatta utmed kajerna i anslutning till fartygens förtöjningsplatser.

EN KORT PRESENTATION av Bengt Romin på fartyget Aegir: 
I det tidiga 1960-talet togs initiativet för att bilda en förening såsom intresseorganisation för större fritidsfartyg. Tonvikten låg då på de äldre seglande fartygen vars ägare kände ett alltmer ökande tryck från hamnmyndigheter och massmedia. En ganska livlig debatt om kajernas framtida användande ägde samtidigt rum. Många av fartygen var då, i likhet med kajerna, i ett ganska bedrövligt skick.
Särskilt 1965 motionerades det friskt i Stadshuset. Läget var dock delat. De skutälskande kunde tolerera en hel del – även fartyg i mindre gott skick har onekligen både historia och intresse. De skuthatande hade sina skäl, - några måhända hade rent kommersiella intressen med flytande kontor i blicken.

Stockholms skeppsförening bildades 1964. Medlemskåren var dock långt ifrån en homogen samling fartygsägare. Vad man ville göra med sina fartyg och på vilket sätt det skulle göras, var man stundtals ganska oense om. De strängaste puritanerna förordade ”det ursprungliga skicket” som det enda tänkbara. Fartygen skulle återbördas till ”stapelbäddsskick”. Företrädesvis segelfartyg utan maskin eller däckshus. Andra mer realistiska ägare såg sina farkoster som de dynamiska föränderliga redskap de alltid varit. Inget yrkesfartyg har undgått förändringar. När de övergår till lustfartyg fortsätter de nya ägarna processen och bygger om efter egna behov.


Stockholms skeppsförening har alltid företrätt förespråkarna för den senare linjen. Fartyg är dynamiska skapelser, oavsett de är tänkta som redskap i visst syfte, eller rena fritidsfartyg. Skepparen vill få ut maximalt ur sitt fartyg, vare sig det gäller arbete eller fritid. Därmed inte sagt att vi motsätter oss dem som vill behålla sitt fartyg i yrkesmässigt skick. Tvärtom, vi hyser i vår förening många gamla bruksbåtar som av olika skäl inte platsar i våra mer puritanska systerföreningar, såsom minsvepare, bogserbåtar och fiskefartyg. Kulturhistoriska intressanta fartyg inskränker sig inte enbart till ånga eller segel. Vi uppmuntrar och stödjer den fartygsägare som vill ha råd med allt från restaurering och historieforskning till nutidsdokumentation. Det kan ske i samarbete med andra föreningar eller museer. Vår policy är att medlemsfartyg skall kunna användas på ett sätt som är att hänföra till ”sjösport”.

1964:
Initiativet till bildande av en förening för stora fritidsfartyg togs på ett fartyg en diskussionsafton, några skutskeppare emellan, under senhösten 1964. Man antog namnet Stockholms Skeppsförening.

1965:
Den 24 februari förverkligades stadgarna för Föreningen. Ursprungsidén var en övergripande förening, öppen för alla stora båtar i Stockholm. Tyvärr fungerade inte denna idé i praktiken eftersom den dåtida styrelsens snäva tolkning av stadgarna ledde till att en del fartyg inte bereddes plats i gemenskapen.  Såsmåningom resulterade detta mer eller mindre direkt i att ytterligare en förening bildades med hemvist på Strandvägen. Senare styrelser har tillämpat en mera liberal tolkning av stadgarna som dessutom på senare tid reviderats.

Den 16 september fick föreningen, som svar på en ansökan, en skrivelse från Kungliga Generaltullstyrelsen. Utdrag ur texten: ”Föreningen må med avseende å lustfartyg, tillhörande föreningens medlemmar, åtnjuta rätt som avses i 126 § Tullstadgan”.  Politikerna i stadshuset hade fått upp ögonen för det bedrövliga skick vari kajerna runt Riddarfjärden befann sig. En livlig debatt rörande rensning och upprustning fördes. Söder Mälarstrand var i stort sett en enda sandhög, medan Norr Mälarstrand, med sitt känsliga läge mitt för näsan på politikerna, var belamrad med allsköns bråte. Feta råttor frodades i de ruttna kajerna.

I oktober motionerades flitigt i stadshuset. Några åsikter: Stadsbyggnadskontoret: ”Skutorna bara skräpar ner”. En positiv motionär hävdade: ”Skutorna ger liv åt stranden”. Någon med djupt förakt för allt marint, - utom möjligen näckrosor utbrast: ”Dessa handelsflottans pensionärer borde få göra sin sista resa”. Den tvetydiga benämningen ”marina flytetyg” användes allmänt.

1969:
Den 3 november behandlades i Stockholms Stadsfullmäktige en interpellation angående den framtida dispositionen av galärvarvet. Försvarsdepartementets Skeppsholmsutredning tilldrog sig stor uppmärksamhet bland båtfolk i Stockholm.

1970:
Den 18 april meddelade Föreningen sitt intresse för kajplatser på Skeppsholmen genom en skriftlig framställan till Försvarsdepartementet Bil. 2:2 1970. Ett ”gentlemans aggreement” hade ingåtts med Stockholms Fartygssällskap som gick ut på att Stockholms Skeppsförening skulle arbeta för att få Skeppsholmen, medan deras intresse låg på Galärvarvet. Arrangemanget komplicerades något genom uppdykandet av en museiförening.

Den 1 november markerade starten för ett nytänkande inom hamnverksamheten. Efter sega förhandlingar tecknades det första kajavtalet där Stockholms Hamn gav Föreningen ett visst ”självstyre”, - ett kollektivt ansvar avseende administrationen av kajerna, hyrorna samt ordningsfrågorna. Som motprestation medgav Hamnen rabatterad kajhyra. Förutsättningen var dock att deposition i form av en bankgaranti ställdes.

Den 18 december tecknades den första bankgarantin. Då Föreningen saknade likvida medel, pantförskrev ordföranden privat en summa genom sin bank.

1972:
Den 21 februari. Vid årsmötet meddelade kassören att Föreningens ekonomi var god och därför kunde lösa ordförandens pant.

1973:
I Sjöfartsverkets meddelande: SJÖFS 1973:A 43 befriades fartyg tillhörande Stockholms Skeppsförening från kajavgifter i så kallad ”Allmän Hamn”. Denna bestämmelse ledde till en hel del irritation i Waxholms hamn. Waxholms kommun kräver i ett brev att Föreningen utreder hur många av medlemsfartygen som legat i Waxholm utan att betala kajavgift. Föreningen kontrar genom att be Waxholms kommun utreda hur många gånger de i strid med Sjöfartsverkets bestämmelse debiterat kajavgifter.

1974:
Juli. Föddes iden med årliga skeppsutflykter för att aktivera skepparna att få båtarna ut till sjöss. Traditionen med en årlig vår – och höstutflykt, med gemensam grillfest har fortgått obruten i alla år. Senare har Föreningen även införskaffat ett stort partytält för den händelse vädrets makter blev besvärande.

Föreningen tillställde Statens Fritidsbåtsutredning SOU 1974:95 ett skriftligt inlägg vari betonades de stora fritidsskeppens särart i den svenska båtfloran. Enligt Kungörelsen 1960:488 om lägre nautisk utbildning, föreslog Fritidsbåtsutredningen att ”SKEPP” endast får framföras av den som erlagt skepparexamen.

1975:
Från den 1 juli gäller lagen om obligatorisk registrering av båtar överstigande 12 m längd och 4 m bredd enligt §2 i Sjölagen. Sjöfartsverket aviserade i Svensk Författningssamling SFS 1975:929, ”Bestämmelser angående fartygs registrering samt märkning med namn och hemort”.

1976:
På hösten reste en delegation från Föreningens styrelse till Jönköping för att träffa representanter för skeppsföreningar i Göteborg, Kristinehamn och Simrishamn för att bilda en riksomfattande skutförening: Sveriges Segelfartygsförening.

Den 15 juli trädde 1972 års internationella sjövägsregler ikraft. Först år 1976 hade alla sjöfarande nationer godkänt dessa. Föreningen fick förtöjningsplatser för ca 4 fartyg vid Norra Riddarholmskajen.

1978:
Den 27 november tillträdde Föreningen ett antal platser vid Museikajen på Blasieholmen som kompensation för bortfallet av platser vid östra tvärgränd Kungsholmstorg. Detta var tänkt som ett provisorium.

1979:
Den 8-17 juni deltog Föreningen med en informativ utställningsskärm under ”Skeppsholmsveckan”, på inbjudan från Riksutställningar.

1980:
Den 25 augusti sade hamnen upp den provisoriska förläggningen på Blasieholmen. Föreningen återfick härvid platserna vid Kungsholmstorg. Samtidigt upphörde snötippningen på Söder Mälarstrand. Föreningen fick därvid ett värdefullt tillskott av kajplatser, samtidigt som den ohanterliga omdispositionen av förtöjningsplatserna vintertid försvann. Waxholmsbolaget stod i beråd att överta kajer och lokaler på Blasieholmen. Tackel och Tåg, Segelshoppen och Pille Repmakarn flyttar till Skeppsholmen där Byggnadsstyrelsen upplåtit lokaler i Råseglarhuset. Föreningen stödde detta arrangemang.

Den 14 november. Stockholms Hamn aviserar att kajkontraktet som hittills löpt på 3 år skulle ersättas med ettårskontrakt. Påfundet med båtskatt på fritidsbåtar fördes på tal och väckte sedvanlig debatt.

1981:
Den 20 mars på årsmötet röstade en överväldigande majoritet av medlemmarna för övertagandet av kajplatser på Skeppsholmen.
Den 11 september vid styrelsesammanträde deltog en delegation från Stockholms Fartygssällskap som starkt oroats av Hamnens anspråk på en del av Strandvägens kajer. En gemensam aktion diskuterades.
Den 21 september beslöt Hamnstyrelsen att kajplatser även ska kunna upplåtas för verksamhet som ej är hänförlig till sjöfart.
Den 20 oktober ställde industriborgarrådet i en skrivelse förslaget, att skutföreningarna ska kunna torrsätta sina fartyg på Mälarvarvet.

1982:
Årsmötet den 19 februari beviljade icke ansvarsfrihet för 1981 års styrelse. Föreningen hade nått ett ”lågvattenmärke” i verksamheten, - delvis som en följd av eftersatt ekonomi. Mötet tillsatte en utredningsgrupp för att revidera ekonomin 1977-1981. Kassören hade redan tidigare rapporterat att betalningsmoralen hos medlemmarna var usel. Revisorerna krävde att tillträdande styrelse sätter in effektiva åtgärder.
Den 5 maj skrinlade Föreningens styrelse ett förslag att överta ansvaret för administrationen av hela Söder Mälarstrands kajområde inklusive samtliga där förlagda fartyg.
Den 13 september. Stockholms Hamn inför moms på fritidsfartygens kajhyror och kallar samtliga skutföreningar till ett informationsmöte. Momsen är en impopulär åtgärd och diskussionens vågor går höga angående dess vara eller icke vara. Föreningen väljer att för säkerhets skull deponera momspengarna hos Notarius Publicus tills skatteverket givit sitt utlåtande.
Den 22 december tecknades ett nyttjanderättsavtal med Byggnadsstyrelsen rörande ett begränsat område på Norra Brobänken Skeppsholmen för ca 7 fartyg. Sjöfartsverket upphävde i ett beslut SJÖFS 1982:48, Föreningens tidigare privilegier från 1973 angående avgiftsbefrielse i allmän hamn.

1983:
Den 11 mars beslöt årsmötet att en utredning skulle företas beträffande fartyg som ej erlagt deposition. Obetalda depositioner skall indrivas. Den nya styrelsen inledde ett ekonomiskt rehabiliteringsprogram med en rad effektiva, inte helt ”populära” åtgärder. Resultatet blev emellertid att den nedåtgående trenden definitivt vände.
Den 31 augusti. Efter en hel del dramatik och en myckenhet av skriverier ingicks förhandlingarna med Hamnen i momsfrågan. Hamnen hade en fordran på ca 45 000 kr med 2 års dröjsmålsränta samt 2 års retroaktiv moms! Föreningens styrelse tillkallade juridisk expertis, - varvid Hamnen avskrev de retroaktiva kraven!
Den 5 december meddelade Hamnen att depositionskravet skulle upphöra. Pengarna återgick till föreningen som sålde obligationerna i Svarthålsforsen och L M Ericsson.

1984:
Den 2 mars fattade årsmötet beslut att medlemsfartyg som disponerar kajplats skall vara registrerat och ansvarighetsförsäkrat.
Den 3 maj beslöt styrelsen att säga upp kontraktet med Hamnen. Stockholms Fartygssällskap kontaktades för gemensam konsultation av juridisk expertis.
Den 2 oktober fördes förhandlingar med Hamnen angående ett nytt kajavtal.
Den 5 november ställde Byggnadsstyrelsen önskemål att Föreningen skulle överta administrationen även av kajerna vid Östra Brobänken, Skeppsholmen.

1985:
Den 9 februari firades, något försenat, Föreningens 20 årsjubileum på det för ändamålet chartrade fartyget ”Sjösidan” vid Skeppsbron. Ett 90-tal personer deltog i supé med dans.
Den 11 november vid styrelsesammanträde beslöts att hamnmästarna på respektive kajavsnitt skall hjälpa kassören med utskrift och bevakning av fakturor. Redan tidigare hade kassören fått frivillig hjälp med en viss ”marktjänst”. Styrelsen tecknade kontrakt med Justitia Inkasso som ett led i det ekonomiska saneringsprogrammet. Försäkringsbolaget Folksam erbjöd en kollektiv ansvarighetsförsäkring för föreningens fartyg. Tyvärr var den alltför dyr.

1986:
Den 14 mars beslöt årsmötet att kajdepositionen skulle ombildas till en fast ”kajtillträdesavgift”. Styrelsens stadgerevision godkändes av mötet.
Den 19 mars erhöll Föreningen bre från hamnen med anledning av: ” En konstaterad tendens till avsteg från avtalets förutsättningar och syften”.
Den 16 juni utkom Svensk Författningssamling SFS 1986:371 med: ”Lag om flyttning av fartyg i allmän hamn”. Denna lag visade sig användbar för Föreningen, då en utesluten medlem vägrade följa bestämmelserna. Fartyget förhalades, varvid ägaren polisanmälde styrelsen för egenmäktigt förfarande. Polisen lade ned ärendet (se utredning 1).
Den 20 augusti tecknade Föreningen kontrakt med Byggnadsstyrelsen omfattande Östra Brobänken på Skeppsholmen. Komplikationer tillstötte då en omedgörlig skutägare vid kajen, hos Regeringsrätten yrkade att kontraktet ogiltigförklaras.
Den 2 November fick Föreningen brev med ett regeringsbeslut, undertecknat av Kjell-Olof Felt som gav Stockholms Skeppsförening rätt (se utredning 2).

1987:
Ett visst manipulerande i Förenigens styrelse ledde till en förlust på ca 12 000 kr när en båtägare kunde smita från sina skulder genom att sälja båten genom en bulvan i Föreningen! (Se utredning 3)
Den 1 januari tillträdde Föreningen Skeppsholmskajen längsmed Östra Brobänken som vetter mot Galärvarvet på Djurgården. Sålunda hade ett flerårigt arbete, goda kontakter samt rekommendationer, slutligen lett till resultat.
Den 6 februari beslöt årsmötet att styrelsen skulle utökas till 9 personer då det administrativa arbetet med debitering och bevakning av kajhyror, elräkningar och kajordningen, i takt med Föreningens tillväxt, blivit alltmer omfattande. En ny styrelseordning infördes genom att delar av ledamöterna växelvis väljs på 2 år.
Den 17 februari aviserade Hamnen: ” En uppstramning av efterlevnaden av överenskomna regler. Styrelsen kallades till Hamnen för överläggningar.

1988:
Den 11 mars konstaterade årsmötet att Föreningen ekonomiskt sätt mår utmärkt och att båtbeståndet genomgått en kvalitetshöjning. En allmän registreringsplikt för båtar infördes av regeringen.

1989:
Stockholms Skeppsförening firar sitt 25-års jubileum genom att framställa en jubileumsmatrikel med bilder på samtliga medlemsfartyg.
Den 6 oktober firas 25 års jubileet med stor skeppsutflykt till restaurangen på Rastaholm i Mälaren. 21 medlemsfartyg, 4 gästbåtar samt 140 personer deltar i festligheter och supé med dans till inhyrd orkester. Följande morgon samlades alla till gemensam frukostbuffet i restaurangen.

1991:
Mars. Föreningen tecknar hyresavtal med Gatu- och Fastighetskontoret rörande den nedslitna träkajen i Pålsundet. 6 st medlemsfartyg kan förläggas där efter att Föreningen rustat upp kajen samt dragit fram elström.

1992:
Stockholms Skeppsförening hamnar i tvist med Segelshoppen angående gränsdragningen på Östra Brobänken på Skeppsholmen. Segelshoppen gör anspråk på flera meter av Föreningens kaj. Byggnadsstyrelsens områdeschef avgör frågan till Föreningens förmån genom att avslå Segelshoppens orättmätiga krav (se utredning 4).

1993:
Januari. Föreningens styrelse fattar beslut om anskaffning av förvaringsskåp på kajen för förvaring av vattenpost och slang för färskvattenbunkring samt för en dränkbar nödlänspump med stor kapacitet. Detta gäller Norr- och Söder Mälarstrand.
Föreningen hamnar på nytt i konflikt med Segelshoppen. Denna gång handlar det om gränsdragningen på Norra Brobänken på Skeppsholmen. Segelshoppen kräver ensamrätt till förtöjning i dykdalben. Byggnadskontoret avvisar med skärpa Segelshoppens krav! (Se utredning 5).
26 mars. Stockholms Hamn säger upp det löpande kajkontraktet och kallar alla Skutföreningarna till förhandlingar angående väsentligt förhöjda kajhyror.

1995:
April. Gatu – och Fastighetskontoret säger upphyresavtalet avseende träkajen i Pålsundet. Där skall anläggas en gång – och cykelväg och inga båtar skall i framtiden få ligga där. Medlemsbåtarna i Pålsundet måste makas plats på Söder Mälarstrand vilket tillfälligt medför trängsel på kajen och en hel del irritation.

1998:
Föreningens styrelse beslutar att skeppare som ansöker om medlemskap skall fullgöra ett så kallat aspirant år innan medlemskap beviljas.

1999:
Medlemsfartygen på Skeppsholmen skall förläggas med stäv till kaj, vilket medför att Föreningen behöver investera en ansenlig summa kronor för dykar-arvoden, bojutläggning, bojar samt bojstenar etc. En hel del oenighet rådde angående bojutläggningens praktiska genomförande.
September påbörjas en mycket omfattande restaurering av kajen på Söder Mälarstrand. Gamla magasinbyggnader skall rivas och ruttna trästolpar och trä däck avlägsnas. Flera av Föreningens medlemsfartyg flyttas temporärt över till kajen vid Kungsholmstorg på Norr Mälarstrand. Föreningens fartyg har där förmånen av gratis elström samt telefon anslutning så länge restaureringen på Söder pågår.

2000:
April. Stockholms Hamn får genom en motion i kommunalfullmäktige i uppdrag att utreda möjligheten för att etablera en boendeform på fritidsfartyg i Stockholm.
September. Den genomgripande restaureringen av Söder Mälarstrand ger upphov till en del split och delade meningar inom styrelsen beträffande kajens framtida användning (se utredning 6).
November. En hel del ”turbulens” uppstår i Föreningens styrelse beträffande protokollens innehåll. Ordförandens justering av protokoll ifrågasätts. Det är uppseendeväckande att en del protokoll ibland kunde dyka upp i flera versioner. En hel del irritation förekom bland styrelsens ledamöter (se mail-trafik 8).

2001:
September. Ett medlemsfartyg på Skeppsholmen utesluts och avhyses från kajen på grund av vanskötsel och nyttjandeförbud. Ägaren väljer konfrontation och processar i ärendet, vilket medför sega förhandlingar samt advokatarvoden på ca 40 000 kr.

2002:
I anslutning till Stockholms 750-årsjubileum producerar Föreningen en exklusiv bildmatrikel som presenterar samtliga medlemsfartyg i  4-färgstryck.
September. Styrelsen tecknar ett tvåårigt hyreskontrakt på en liten möteslokal för styrelsemöten i Stockholms innerstad. Det visar sig vara en kostsam felsatsning på en olämplig lokal innebärande en utgift på ca 30 000 kr!

2003:
Juli. Stockholms Hamn igångsätter ”Projektet Stockholms Kajskutor”, en omfattande inventering av alla fritidsfartyg vid Hamnens kajer beträffande fartygens status och användning. Detta sker enligt uppgift efter att Hamnen gjort studiebesök hos båtbeståndet i Holland. Hamnen upprättar även en så kallad ”Värstingslista” över fartygen. Begreppet ”Stockholmsklass” införs. Hamnen aviserar en helt annan ordning beträffande kajkontrakten och säger upp avtalet med samtliga skutföreningar i Stockholms Hamn. Det ursprungliga avtalet har gällt sedan 1970. Skutföreningarna blir tagna ”på sängen”.

2005:
Enligt det nya avtalet skall varje enskild skeppare teckna ett eget privat kontrakt med Stockholms Hamn. Skutföreningarna anlitar juridisk hjälp men trots livliga protester och förhandlingar driver Hamnen igenom sin nyordning.
Maj. Stockholms Hamn har upphandlat en kollektiv sjunkförsäkring för alla fartyg vid Stockholms kajer. Försäkringspremien skall läggas till varje månad på kajhyran. Endast de fartyg som har en motsvarande försäkring är undantagna.

2010:
Juli. Sjunker ett medlemsfartyg vid Föreningens kaj på Skeppsholmen. Oljesanering och komplicerad bärgning drabbar Stockholms Skeppsförening mycket hårt ekonomiskt. Statens Fastighetsverk, Kronofogden, advokater och försäkringsbolag är inblandade och bjuder upp till ”långdans”. Kalaset koster Föreningen ca 600 000 kronor! (Se utredning 9)

2011:
Efter 10 års ”växtvärk” har Stockholms Hamn lyckats förverkliga ett ” Bo på Båtprojekt” på Söder Mälarstrand. Efterdiverse missöden har man fått ut bojar för att stäv förtöja ett 20-tal fartyg. Tyvärr måste ett antal av Föreningens fartyg förhalas för att ge plats åt projektet som sägs vara ”på försök”.

SKUTOR I STOCKHOLMS SKEPPSFÖRENING 1965-2014

AEGIR                                             På Söder Mälarstrand 2014

AINA                                               Upphuggen i Frihamnen 1991

ALMA                                              Utgått 1987..?

ASTRID                                           Upphuggen i Mönsterås 2009

BLÅ JUNGFRUN                          Utgått 1979 Öland..?

ELSIE                                                Sjunken i Stavsnäs 1981

FORTUNA                                      Upphuggen i Sverige 1985

GRETEL                                           Sjunken i Guadaloupe 1991..?

HILDEGARD                                  Upphuggen i Frihamnen 1991

HOPPET                                          Till Estland 2005..?

IDA MARIA                                   Upphuggen i Söderköping 1975

INGEBORG KRISTINE                Till Malmö 1976

JENS KIL                                         På Skeppsholmen 2014

JUNO                                              Till Norge 1986..?

LEA                                                   Sjunken i Bällsta 1986. Vrak

LILLY                                                Till Antigua 1987..?

LINNEA                                           I Casimirsborg Gamleby 2014

MARINA (CONSTANTIA)         I Stockholm 2014

MARITA av Borgå                       Till Finland 1991..?

MINA                                              Till Göteborg..?

MONA                                            Eldhärjad i Brest Frankrike 1976. Vrak

MONA av DEGERHAMN          Sjunken i Stäket 1975. Vrak

NAVIGATOR                                 I Helsingfors 1972..?

NORDHAV                                     Utgått 2003..?

RUTH                                               Till Cornwall 2004..?

SCORPIUS                                     Till Mallorca 1986..?

SIESTA                                            Sjunken i Mälaren 1980. Vrak

SIGYN (ex SVAN)                       Sjunken i Trälhavet

SIV                                                   Till Tyskland 1989..?

SIXTEN                                            Sjunken i England 1995

STINA                                              Till Sicilien 1978..?

SUNE                                               Sjunken i Mälaren 1974. Vrak

SVARTÖ                                         Sjunken i England 1971

SYLVIANA                                      Sjunken i Södertälje 1976. Vrak

TORDMULEN                               Sjunken i Svindersviken 1986. Upphuggen

TRYGGÖ                                         Till Tyskland 1997..?

VEGA av BERGKVARA              Till Sandviken 1996..?

VEGA av SKÄRHAMN               I Casimirsborg Gamleby 2014

VIDA                                                I Frankrike 2014

WELLAMO                                     På Strandvägen 2014

WESTA                                            På Beckholmen 2014

Här finns matrikeln från 2002 att ladda ner!
Den trycktes för 40år jubileét!